.. .

När är det okej att ständigt söka efter bekräftelse? När är det okej att älska sig själv så mycket att man glömmer att älska andra? När är det okej att låtsas att man är medveten om sig själv och andra när man egentligen inte har någon koll alls? När är det okej att göra andra besvikna? När är det okej att låtsas vara någon/någonting, som man faktiskt inte är?

När inser vi alla, att vi i detta hälsoinriktadesamhälle kanske ska sluta tänka så förbaskat mycket? Att det kanske är dags att bara börja leva och ta konsekvenserna istället för att gardera och förstöra genom att bedriva hetsiga tankeverksamheter varenda dag?

Ge mig lite impulsitivitet, lite glädje, mindre tankar, lev för tusan, bara lev!